Bejos blogg

Det jag kände rent spontant under hela dagen igår och framförallt kvällen är att jag fortfarande har sjukt svårt att känna glädje, jag skrattar och har kul med grabben, självklart. Men ska det behöva vara så att det är mina barn som kan få mig att njuta av livet?

Just nu är min status såpass låg att jag inte klarar mycket mer, vet inte hur jag ska göra, det är ensamt och jag har emellanåt sådan fruktansvård ångest över allt möjligt.

Igår kväll var min ångest både gamla tider men även ställde jag mig frågan: "Vafan ska det bli av dig i framtiden?"

Hittar direkt inget svar, jag jagar något men jag vet inte vad. Har ingen aning, har inga mål, har inget förutom att se mina barn växa upp att se framemot.

Urmitt egna egoistiska perspektiv finns det inget, jobba och åter jobba. Ska man inte drömma om mer? Ska man inte se att det ska kunna bli mer av en i framtiden?

Vad gör jag? Inget! Så känns det, har några få vänner som jag umgås med och de människorna har jag inte umgåtts med utan att "ta en öl" någon gång. Hur hittar man en större umgängeskrets? Hur umgås folk om de inte dricker alkohol?

Resten av mina vänner bort låååångt bort. Saknar gamla tider där en helkväll med pepsimax och xbox bara var 10min bort. Saknar gamla tider där inte alla dessa issues fanns. Men det är dags att gå vidare, jag måste vidare.

Hur går jag vidare? Hur hittar man fler vänner? Hur hittar jag saker jag brinner för?

Det är dagens frågor som jag ska fundera på!

Hej allesammans... Jag är nu sjukskriven veckan ut och därefter på deltid i två veckor.

Tyckte det var dags att ber om ursäkt för en del saker idag.

varför? För att ni ska förlåta mig? Nej och ja, jag hoppas folk kommer eller redan har förlåtit mig för en del saker.

Jag känner att en ursäkt behöver komma ut, allra mest för att jag ska kunna förlåta mig själv.

Vart ska man börja?

Enklast för att hålla isär en del gör jag det hela i kronologisk ordning, detta inlägg kommer framförallt handla om människor under min skolgång.

Om vi börjar med en person... vi kan kalla honom Q. Q var en utsatt person, en person som var lite tjock, som inte var duktig på idrott..

Ja jag tror ni kan lista ut det mesta, helt enkelt en person som ofta hamnar i underläge, någon som inte kan försvara sig.

Jag var så elak, så oerhört elak. Han var en jättebra kompis till mig, men jag var elak. Vi hade roligt ihop.

Vi lekte massvis, men det var mina regler som gällde (så var det oftast). Jag hade ofta sönder saker, gjorde bort honom inför andra. Kallade honom massvis med elaka saker.

Jag slogs honom. Jag var självklart inte ensam, vi var många som var elaka mot honom under hela låg, mellan och högstadiet.

Jag ville upppriktigt till denna person säga FÖRLÅT! Du är en oerhört fin människa med otroligt fnia sidor och du förtjänade inte det minsta av allt det jag gjorde mot dig.

Vidare, vilka finns det mer? Ja utan att gå in på specifika fall finns det folk jag mobbade, knuffade, gjorde bort, slog och var allmän rå och elak mot.

Minns en tjej, som var två år yngre än oss. Vid ett antal tillfällen knuffade jag in henne i skåpen när hon gick förbi.

Det finns en miljon exempel på vad jag gjort mot folk, riktigt elaka saker.

Och varför gjorde jag det? Samma anledning som jag beskrev i mitt förra blogginlägg. Jag har nästa hela mitt liv levt av energi jag fått av uppmärksamhet och bekräftelse jag fått utav andra.

Jag vill från hela mitt hjärta, att alla ni som läser detta och som jag någonsin varit elak mot ska veta att jag är LEDSEN.

Förlåt, ni är och var värda bättre.

Tänkte ta och gå in på ett specifikt fall till...

Vi kan kalla dig för R. Jag vet att du kan fortfarande vara arg på mig, jag var (iaf från min sida) en av dina bästa vänner.

Du är en av mina bästa vänner. Jag ångrar det jag gjorde senast, jag vill inte dra upp vad som hände men jag är innerligt ledsen för hur jag behandlade dig.

Jag vet att jag försvann, att jag inte svarade dig, att jag ignorerade dig. Och jag har varit alldeles för feg för att ta kontakt med dig igen.

Någon dag kommer jag ta kontakt med dig och kolla hur du har det. Vet nämligen inte just nu vad jag ska säga.

Känner att det fortsätter komma saker...

Tjejer, förlåt!

Det finns folk därute som jag lovat både guld o gröna skogar. Jag hittade på hemska lögner om vem jag var, vad jag jobbade med, hur gammal jag var.

Allt detta för att få er i säng. Jag har lekt med känslor som ingen människa bör.

Jag kunde dejta en efter en i veckor, när jag väl fått någon i säng försvann jag från jorden yta. Och jag stängde in allt.

När flera olika tjejer lämnat telesvar, sms osv osv om hur uppriktigt ledsna de varit, eller orolig, Eller bara sårade eller arga för jag försvunnit så fortsatte jag stänga in allt.

Jag vet att jag har kompisar som tyckt man är cool, grymt osv osv för att jag fått tjejer.

Detta är inget jag mått bra av, jag har mått förjävligt. Så till alla er, ni tjejer. Ni är underbara.

Ni är bäst. Och jag är ledsen för allt jag gjort. För alla hårda ord, för alla djupa och hemska lögner.

För allt!

FÖRLÅT!

(det kommer komma fler personliga ursäkter med tidens gång)

Hej allesammans... Jag är nu sjukskriven veckan ut och därefter på deltid i två veckor.

Tyckte det var dags att ber om ursäkt för en del saker idag.

varför? För att ni ska förlåta mig? Nej och ja, jag hoppas folk kommer eller redan har förlåtit mig för en del saker.

Jag känner att en ursäkt behöver komma ut, allra mest för att jag ska kunna förlåta mig själv.

Vart ska man börja?

Enklast för att hålla isär en del gör jag det hela i kronologisk ordning, detta inlägg kommer framförallt handla om människor under min skolgång.

Om vi börjar med en person... vi kan kalla honom Q. Q var en utsatt person, en person som var lite tjock, som inte var duktig på idrott..

Ja jag tror ni kan lista ut det mesta, helt enkelt en person som ofta hamnar i underläge, någon som inte kan försvara sig.

Jag var så elak, så oerhört elak. Han var en jättebra kompis till mig, men jag var elak. Vi hade roligt ihop.

Vi lekte massvis, men det var mina regler som gällde (så var det oftast). Jag hade ofta sönder saker, gjorde bort honom inför andra. Kallade honom massvis med elaka saker.

Jag slogs honom. Jag var självklart inte ensam, vi var många som var elaka mot honom under hela låg, mellan och högstadiet.

Jag ville upppriktigt till denna person säga FÖRLÅT! Du är en oerhört fin människa med otroligt fnia sidor och du förtjänade inte det minsta av allt det jag gjorde mot dig.

Vidare, vilka finns det mer? Ja utan att gå in på specifika fall finns det folk jag mobbade, knuffade, gjorde bort, slog och var allmänt rå och elak mot.

Minns en tjej, som var två år yngre än oss. Vid ett antal tillfällen knuffade jag in henne i skåpen när hon gick förbi.

Det finns en miljon exempel på vad jag gjort mot folk, riktigt elaka saker.

Och varför gjorde jag det? Samma anledning som jag beskrev i mitt förra blogginlägg. Jag har nästan hela mitt liv levt av uppmärksamhet och bekräftelse jag fått utav andra.

Jag vill från hela mitt hjärta, att alla ni som läser detta och som jag någonsin varit elak mot ska veta att jag är LEDSEN.

Förlåt, ni är och var värda bättre.

Tänkte ta och gå in på ett specifikt fall till...

Vi kan kalla dig för R. Jag vet att du kan fortfarande vara arg på mig, jag var (iaf från min sida) en av dina bästa vänner.

Du är en av mina bästa vänner. Jag ångrar det jag gjorde senast, jag vill inte dra upp vad som hände men jag är innerligt ledsen för hur jag behandlade dig.

Jag vet att jag försvann, att jag inte svarade dig, att jag ignorerade dig. Och jag har varit alldeles för feg för att ta kontakt med dig igen.

Någon dag kommer jag ta kontakt med dig och kolla hur du har det. Vet nämligen inte just nu vad jag ska säga.

Känner att det fortsätter komma saker...

Tjejer, förlåt!

Det finns folk därute som jag lovat både guld o gröna skogar. Jag hittade på hemska lögner om vem jag var, vad jag jobbade med, hur gammal jag var.

Allt detta för att få er i säng. Jag har lekt med känslor som ingen människa bör.

Jag kunde dejta en efter en i veckor, när jag väl fått någon i säng försvann jag från jorden yta. Och jag stängde in allt.

När flera olika tjejer lämnat telesvar, sms osv osv om hur uppriktigt ledsna de varit, eller orolig, Eller bara sårade eller arga för jag försvunnit så fortsatte jag stänga in allt.

Jag vet att jag har kompisar som tyckt man är cool, grymt osv osv för att jag fått tjejer.

Detta är inget jag mått bra av, jag har mått förjävligt. Så till alla er, ni tjejer. Ni är underbara.

Ni är bäst. Och jag är ledsen för allt jag gjort. För alla hårda ord, för alla djupa och hemska lögner.

För allt!

FÖRLÅT!

(det kommer komma fler personliga ursäkter med tidens gång)

My story...

Mina stora bekräftelsebehov och uppmärksamhetsbehov började vad jag tror i samma veva som jag blev morbror.

Mina föräldrar glömde bort mig tror jag...

Har ni någon aning om hur det är att försöka göra allt för att få synas och hur mycket detta förstör dig?

Som 10-11åring började jag bli kaxig i skolan. slogs och var elak. Detta helt klart för att synas.

Skulle vilja be alla de personer jag varit elak mot om ursäkt.. FÖRLÅT.

12-13år.. där började politiken och "ungdomsupproret".. började snusa och dricka i mängder. Jag slogs fortfarande.

Jag hade olika klädstilar i alla möjliga omgångar, jag var rasist och kommunist på samma gång. Jag blev alltid skadad i idrott då jag

insåg att om man hade bandage eller gick på kryckor tyckte tjejerna om en. Men framförallt gjorde jag en sak som jagat mig i många år...

Jag ljög. Jag ljög i massor. Jag vägrade ta konflikter, hellre ljög jag.

Jag hade en flickvän mellan 13-18års ålder, allt var en lögn. Hela det förhållandet var en stor lögn. Stora delar av mitt liv har varit en lögn.

Finns massvis av människor därute som tror ni vet vem jag är, vad jag går för, hur jag beter mig osv osv men ni har ingen aning.

En del av er har jag antagligen aldrig sagt ett enda sant ord.

Så vad mer finns det? Minns ett praktexempel, jag var lite småkär i en tjej och vi kan kalla henne E, hon tyckte mer om mina kompisar och jag kunde inte få hennes uppmärksamhet.

Då gck jag så långt att jag gick ut med min skateboard, sa till mamma att jag drog ut och åkte lite. Egentligen åkte jag upp till en skogglänt och sparka en foten gul och blå mot en sten.

Varför? Jag fick ju kryckor dagen efter! Hela klassen samt denna otroligt vackra tjej gav mig sin uppmärksamhet. Allt tyckte synd om mig och köpte godis osv.

Hur artade sig detta några år senare? Lögnerna, påhittade skador, historier, fyllor m,m som kunde få mig att hamna i centrum fortsatte under hela min tonår. Det som blev vanligare var väl även droger och slagsmål. Slagsmål i massor.

Många som läser detta tänker säkerligen, "vi umgicks ju med han och vi slogs aldrig?"

Men när umgicks ni med mig? När träffade ni mig? Hur ofta var jag i skolan? Förklaringen är att jag umgicks med väldigt lustiga människor som ni aldrig ens en gång har träffat eller skapat en relation till.

När jag hamnade i situationen att jag slutade med idrotten.. (17års ålder) eskalerade allt. När mitt då långa förhållande tog slut.. när jag var 18 så hittade jag mitt senaste skadebeteende och sätt att få bekräftelse.

Jag började ligga, jag utnyttjade att jag faktiskt enligt mig själv ser bra ut. Jag inledde förhållande på förhållande och avslutade aldrig något av dem, jag ville bara ligga. Jag ville bli jagad. Jag blev jagad. Jag fick bekräftelse!

"Men oj va tokigt, han får ligga men nästan vem han vill. vad hemskt!" Finns säkert de som tänker så som läser detta...

Men kan ni tänka er att jag har kunnat få ragg varenda helg i nästa 3år och ändå känt att jag vill ta livet av mig för jag aldrig känt mig annat än ensam?

Det är så det ligger till, nu har jag ytterligare ett 3årigt förhållande som jag fått två underbara barn under samt inlett ett nytt förhållande med en tjej som jag tror kan vara mitt livs kärlek och ändå känner jag mig helt ensam och övergiven?

Att man är så rädd för ensamheten att jag ringer någon varje gång jag går till affären? Eller åker buss? Att jag är så stressad av ensamheten att jag inte ens klarar av att titta på tv själv?

Att ensamheten kan sluka är sant, jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta och detta inlägg är bara en början på en lång, dyster men ändå rolig blogg hoppas jag.

Jag behöver få ut detta och jag hoppas det finns någon därute som vill följa mig. Och jag kommer gå in mer detaljerat på alla dessa historier tids nog.

My story...

Mina stora bekräftelsebehov och uppmärksamhetsbehov började vad jag tror i samma veva som jag blev morbror.

Mina föräldrar glömde bort mig tror jag...

Har ni någon aning om hur det är att försöka göra allt för att få synas och hur mycket detta förstör dig?

Som 10-11åring började jag bli kaxig i skolan. slogs och var elak. Detta helt klart för att synas.

Skulle vilja be alla de personer jag varit elak mot om ursäkt.. FÖRLÅT.

12-13år.. där började politiken och "ungdomsupproret".. började snusa och dricka i mängder. Jag slogs fortfarande.

Jag hade olika klädstilar i alla möjliga omgångar, jag var rasist och kommunist på samma gång. Jag blev alltid skadad i idrott då jag

insåg att om man hade bandage eller gick på kryckor tyckte tjejerna om en. Men framförallt gjorde jag en sak som jagat mig i många år...

Jag ljög. Jag ljög i massor. Jag vägrade ta konflikter, hellre ljög jag.

Jag hade en flickvän mellan 13-18års ålder, allt var en lögn. Hela det förhållandet var en stor lögn. Stora delar av mitt liv har varit en lögn.

Finns massvis av människor därute som tror ni vet vem jag är, vad jag går för, hur jag beter mig osv osv men ni har ingen aning.

En del av er har jag antagligen aldrig sagt ett enda sant ord till.

Så vad mer finns det? Minns ett prakt exempel, jag var lite småkär i en tjej och vi kan kalla henne E, hon tyckte mer om mina kompisar och jag kunde inte få hennes uppmärksamhet.

Då gick jag så långt att jag gick ut med min skateboard, sa till mamma att jag drog ut och åkte lite. Egentligen åkte jag upp till en skogglänt och sparka en foten gul och blå mot en sten.

Varför? Jag fick ju kryckor dagen efter! Hela klassen samt denna otroligt vackra tjej gav mig sin uppmärksamhet. Allt tyckte synd om mig och köpte godis osv.

Hur artade sig detta några år senare? Lögnerna, påhittade skador, historier, fyllor m,m som kunde få mig att hamna i centrum fortsatte under hela min tonår. Det som blev vanligare var väl även droger och slagsmål. Slagsmål i massor.

Många som läser detta tänker säkerligen, "vi umgicks ju med han och vi slogs aldrig?"

Men när umgicks ni med mig? När träffade ni mig? Hur ofta var jag i skolan? Förklaringen är att jag umgicks med väldigt lustiga människor som ni aldrig ens en gång har träffat eller skapat en relation till.

När jag hamnade i situationen att jag slutade med idrotten.. (17års ålder) eskalerade allt. När mitt då långa förhållande tog slut.. när jag var 18 så hittade jag mitt senaste skadebeteende och sätt att få bekräftelse.

Jag började ligga, jag utnyttjade att jag faktiskt enligt mig själv ser bra ut. Jag inledde förhållande på förhållande och avslutade aldrig något av dem, jag ville bara ligga. Jag ville bli jagad. Jag blev jagad. Jag fick bekräftelse!

"Men oj va tokigt, han får ligga men nästan vem han vill. vad hemskt!" Finns säkert de som tänker så som läser detta...

Men kan ni tänka er att jag har kunnat få ragg varenda helg i nästa 3år och ändå känt att jag vill ta livet av mig för jag aldrig känt mig annat än ensam?

Det är så det ligger till, nu har jag ytterligare ett 3årigt förhållande bakom mig som jag fått två underbara barn under samt nyligen har jag inlett ett nytt förhållande med en tjej som jag tror kan vara mitt livs kärlek och ändå känner jag mig helt ensam och övergiven?

Att man är så rädd för ensamheten att jag ringer någon varje gång jag går till affären? Eller åker buss? Att jag är så stressad av ensamheten att jag inte ens klarar av att titta på tv själv?

Att ensamheten kan sluka en är sant, jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta och detta inlägg är bara en början på en lång, dyster men ändå rolig blogg hoppas jag.

Jag behöver få ut detta och jag hoppas det finns någon därute som vill följa mig. Och jag kommer gå in mer detaljerat på alla dessa historier tids nog.